Idag ska vi på begravning, jag och maken. Vi behöver inte tänka på klädsel eller blommor, vi kommer inte träffa någon av de anhöriga. Det kommer att vara avstånd. Distans. Vi kommer att vara med via nätet. En ny upplevelse.
En fin gammal man har lämnat jordelivet. En släkting till min make. En man som jag också fått äran att lära känna.
Mina tankar går nu till de närmast anhöriga.
Ibland ser man tecken och påminns om att änglarna alltid är med oss <3
Nu är det eftermiddag. Vi har precis kommit in efter en långpromenad via skog och sjö. Lite kallt men ingen blåst eller nederbörd. Men nu snöar det...
Det kändes så bra att delta i begravningen via länk. En fin begravning, låter klyschigt, men det var det det var. Sång och musik. Blommor. Tal. Bön. Tröstevisa (Benny Andersson). Psalmer. Jag sjöng med lite i "Blott en dag" och tänkte på mormor. Texten
beskriver den tillitsfulla tro hon hade.
Jag såg de anhörigas sorg. Makens kusiner med familjer. Och jag tänkte: nu är det vår generation som är de äldsta. Det känns så märkligt.
Vila i frid, Ulrik <3
Fredag. Helg på ingång. Önskar Dig en riktigt fin sådan! :-)
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
❤️
Tack för att ni deltog och att du skriver så fint om det!