Maken hjälper yngste sonen med familj att flytta idag. Jag och Balder promenerar, busar, vilar/sover.
Dagen är mulen.
När vi var nere vid sjön var det tyst och stila. Nästan magiskt. Men nu blåser det. Rejält. Löven faller från träden, virvlar och lägger sig på marken. Jag huttrar i kylan och konstaterar att jag behöver klä mig varmare.
Jag vet att jag kan vara lite tjatig men nu är det dags för min egen höstdikt…igen…;-)
Nej, hösten är inte att dö,
I hösten vilar ett frö.
Som sover under snö
För att vakna vid tö
Ett frö som blir en knopp
En knopp av hopp
Som sticker opp
Värmd av solskensdopp
Till våren går en bro
Av tillit och tro
Att fröet kan gro
I lugn och ro
:-)
Tillönskar Dig, en riktigt fin helg!
Tillit och Tro
♥️
