"Så är det natt, och folk går över en å, fast det egentligen är förbjudet. Och det är en konstig å, ty den skiljer en värld från en annan. På den ena stranden: bakom järnridån. På andra stranden: framför. Ack, vore det ändå en ridå – som på teatern.
Men detta är inte teater. Det är verklighet. Och i verkligheten skrämmer människor andra människor på flykt. Och de skrämda kommer hit över åar, över berg, genom regn, genom natt. De skrämda flyr från skräck till vanmakt.
De har inga namn. Vi kallar dem flyktingar. De har inget yrke. De är flyktingar. De har inget hem. De har läger. De saknar allt – utom tid. De är inte ovälkomna – men inte heller välkomna. De är inte gäster – men inte heller främlingar. De är flyktingar. Så heter deras folk, deras ras, deras yrke.
Förstod vi deras språk, skulle vi höra dem säga: Ge oss en fast punkt på jorden – och vi skall få den att blomma. En flod har sin bädd, ett träd sin skog och en myra sin stack. Men vårt folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga: Den är vår. Så ge oss en handfull jord och ge oss en fast punkt och ge oss ett annat namn. Namnet: Människa."
(Det enda jag inte gillar riktigt är ordet "ras". Det finns bara en ras: människa)
