När ärkebiskopen går ut och uppmanar kyrkan att rusta för krig…att man bl a måste kunna begrava en halv miljon människor…då kommer allvaret in i ens trygga vardag igen. Och jag undrar hur jag kunnat tro att jag inte skulle uppleva krig under min levnad. Att krig bara var något hemskt som skedde långt borta…ändå fanns ju oron där när jag bodde som barn i Tyskland…kalla kriget..men Sverige har känts så fredligt, så neutralt, så tryggt… "om kriget kommer"…ja, "om"…
Nej, jag grips inte av panik men ibland måste man stanna upp och inse verkligheten. Andas. Känna tacksamhet till det som är nu. Det som är bra och fint. Andas. Be. Meditera. Vara. Leva. Älska. Andas. Att vara allvarlig en stund är inte farligt. <3
Skönheten i åldrandet. Jag slutar aldrig fascineras. :-)
Färg, mönster, form…
<3
Favoritlaget i hockey måste kvala…det är sorgligt…men en verklighet det också. I nutid.
Jag blev glad över omtanken när tandsköterskan ringde upp och undrade hur jag mår idag, efter gårdagens tandutdragning. Jag mår bra, har inte ont. :-) Snart är jag "färdigbehandlad" för en längre tid…hoppas jag :-) Tandhygienisten sa att det såg riktigt bra ut! :-)
