Pingstafton
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.
Psalm 535
<3
Livet, det pulserande livet. Sällan stilla. Mitt i allt detta nypåfödda, ungar, ungdom, förälskelser, naturen, djuren, ljuset, festen…börjar jag tänka på döden…döden som också är en del av livet. Men så svårt att acceptera när allt lever upp. Döden känns så långt bort då. Alla är så upptagna med att leva. Nej, inte alla. En del inväntar, den sista dagen. Det sista andetaget. Som vi alla en dag ska ta. Sorgen. Kanske extra smärtsam när allt omkring är så väldigt levande. Längre än så tänker jag inte på döden. Just nu. Jag tror att det är bra att ibland stanna upp en stund, fundera lite, känna lite. Känna livet. Pulsen. Hjärtslag. Andas. Sen ta nästa steg i livet…öppna upp för ljuset… och det gröna sköna :-)
Min försommartavla. Och änglarna dansar. <3
Må din pingsthelg bestå av glädje. Att du, även om du har sorg, hittar något fint att le åt. <3
Andetag
Dagens meditationsbild och ord:
♥️