Som ringar på vattnet

När solen gick ner igår eftermiddag. Januariljus. Januarihimmel. :-)

Större delen av mitt liv har jag varit övertygad om att det finns ett liv efter detta. För själar kan inte dö. När min vän, chockartat dog nyligen, visste jag att hon skulle besöka mig. Redan samma natt kom hon. Jag såg henne inte men hon visade på annat sätt att hon var där. Mycket påtagligt. Och fint. En verklig upplevelse som gjorde mig ännu mer övertygad om Andra Sidan. Jag blev så lugn. Jag fick sån ro. 

Det finns dem som protesterar mot detta, jag vet, tror att jag inbillar mig osv, men ingen kan ta ifrån mig mina verkliga upplevelser! :-)

Tack för att du kom, min vän <3 Vi möts åter, någon annanstans. Jag är inte rädd <3

Bilderna från LA känns så overkliga. Vilken obönhörlig kraft det är i elden. Eld och vind. Läser om filmljudstjärnan Paul Ottosson som återvände till sitt helt nedbrunna hus. I hopp om att hitta något som klarat sig. Det var inte mycket. Men märkligt nog hittade han en liten oförstörd änglafigur i all aska. En skyddsängel familjen fått av hans mor. <3

Att missta allt, minnen, foton…i en brand…det går liksom inte att ens föreställa sig den tragedin… 

"– Man har ju sett det på nyheterna hela livet. Man har läst om det, man har hört folk berätta om det. Att förlora hem. Man har inte riktigt fattat förrän man står här, vad som går sönder i själen, säger Sigge Eklund till SVT." (Expressen)

Jag hoppas att det ur detta hemska växer en insikt om vi att alla måste ta klimatkrisen på allvar…Jag är "naiv" nog att hoppas på det ;-)