Jodå, jag skulle ju se hockey på tv jag…och det gjorde jag också….ända tills brandlarmet började tjuta i den lilla stugan. I både rum och hall. Hunden far upp ur sitt sömnläge och börjar tjuta som besatt. Om det gör ont i mina öron, vad ska det då inte
göra i hans? Brinner det? Var? Att konstatera att det inte brinner går snabbt att göra då stugan är så liten.
Men det är högt i tak om man är kort…måste få tyst på det hemska ljudet! Försöker nå varnaren ovanför bäddsoffan…når knappt…har för mig att man måste ta ner den för att få tyst på den…Ringer maken som är på kalas två timmars färdväg bort… "ja, du
måste vrida den motsols"…. Når ju inte upp! "Pröva den i hallen då!" Okey. Drar fram en pall och kliver upp och…halkar av…ramlar handlöst i golvet..aj,aj,aj!!! Jag gråter och svär och hunden försöker trösta…kommer upp ändå…smällen tog
i sidan och delar av ryggen…tack och lov slog jag inte i elementet eller toalettdörren! Inget brutet eller stukat… Försöker ställa mig upp på en stol istället…det går inte, gör för ont…
"Jag åker hem tidigare", säger maken… Efter en stund kommer ilskan över mig. Den ger mig kraft. Jag ställer mig på tå i soffan och lyckas nå och vrida ner den tjutande manicken! Ringer maken. "Men hur stänger man av?" "Ta ur batterierna"!
Sagt och gjort. En underbar tystnad breder ut sig… Brynäs vann och när maken kommer hem har han med sig mat och tårta från kalaset:-)
Den gamla pumpen :-)
Eftersom det är hopplöst ishalt på gården och vägarna åkte vi hem idag.
I stan går det lättare att vara ute och gå. Maken tar en sväng med hunden och jag går direkt upp till lägenheten…låser upp och går in och hör ett larm…nej, inte brandlarm…det är frysen som…..
Tillönskar Dig en fin vecka!
♥️
