Öppnar dörren och går ut i den friska luften. Ovädret har dragit förbi. Solen lyser på träd och blommor igen. Gräsmattan är plaskvåt. Förutom fågelkvitter och droppandet är det nu så tyst. Och stilla. I över en timme blixtrade och dundrade det något förfärligt över mig här i torpet. Jag satt ensam här i stugan i skogen och kände mig så liten inför vädrets makter. Jag som aldrig brukar vara rädd för åskan upplevde det hela som skrämmande. Fönstren skallrade och strömmen kom och gick. Blixt och knall i ett. Regnet vräkte ner, men det kändes bara befriande.Jag fick inte panik men har nog aldrig känt mig så liten... Nu doftar det gott och dropparna på trädens blad blänker som guld i solskenet. Vänner på Facebook skrev uppmuntrande kommentarer. Det var ett bra stöd. Har aldrig varit så glad över att äga en iPhone som jag var idag! Att kunna kommunicera med andra i ovädret. Efter regn kommer solsken, efter mörker kommer ljus, efter dunder kommer tystnad... Jag sänder en tanke till dem som bl a i Småland, har drabbats av översvämningarna. Må solen nu skina och värma oss alla!
