Jag gillar Mia Skäringer. I hennes bok "Avig Maria" finns mycket som jag känner igen mig i. Känslor, tro och tankar. Humor. Och gluggen mellan framtänderna. En sån som jag har. Liksom henne har jag skämts över den och knipit ihop så att den inte ska synas när jag skrattar. ;)
När jag igår tittade på hennes program "Mia på Grötö" stirrade jag förvånat på hennes perfekta garnityr. Ingen glugg längre. Hon pratar om den också. Läser i Aftonbladet att hon inte stått ut med skammen. Att hon inte vågat skratta. Hon har gjort en skönhetsoperation och nu törs hon skratta i TV...
Det är alltså skamligt att ha glugg...Jag blir lite besviken. Tycker att Mia tappat lite av sin personlighet. Eller är det bara en tröst för mig det här med att min glugg är en del av min personlighet? Jag är ju å andra sidan aldrig med i TV.
Ingen tandläkare har sagt något heller...
Men Mia är kanske lycklig nu och det unnar jag henne!
Det finns de som är med i film och på TV med sina gluggar.Snygga sångerskan Pernilla Andersson och vackra skådespelerskan Lauren Hutton t ex.
Och så har vi ju Fp-ledaren Jan Björklund. Hm... gluggen är definitivt det enda jag har gemensamt med honom ;)
( inget ont om partiet i övrigt)
Äh, jag fortsätter nog att ha min "Thore Skogman-glugg" jag...hi hi....
Yngste sonen med äldste sonens hund håller mig sällskap i kväll när maken är på hockey live. Vi ser matchen på TV. Fast jag tar fram skämskudden, sonen stönar och klagar och hunden far omkring och tycker att vi ska göra något roligare. Allt medan favoritlaget gör totalt bort sig på isen...
Tur att det finns så mycket annat i livet än hockey :))
Carpe Diem!
