Som ringar på vattnet

Det är okey att det skiljer 32 år mellan oss. Vi har sååå mycket att prata om. Och tycker så lika om så mycket. Känner så lika. Båda med alla människors lika värde i blickpunkten.

Det är okey att vi sitter uppe till halv 2 på natten och löser världsproblemen...;-)

Och tar promenader med hunden. Klättrar 9 trappor upp i Hamrånge kyrkas torn och tittar på den fantastiska utsikten. Och äter oss proppmätta på krogen vid havet. 

;-)

När äldste sonen med familj åkt hem kändes det tyst och tomt. Yngste sonen blev kvar till kvällen och sen kom "syrran". :-)

Mindre okey är att jag skriver på min status på Fb att det är den "9 juni" när det är den 9 juli...jag skyller på att jag blir förvirrad av vädret...12 grader + i juli...nä, det är inte okey....

Nu är det den 10 juli. Lillasyster har åkt till Stockholm. Tystnaden lägger sig som ett lock över mig, liksom tröttheten. Det har varit en speciell vecka med både sorg och glädje. Nu vila. I morgon väntar ett spännande möte, på söndag födelsedagsfirande. 

Livet är så intensivt ibland. Så glad över allt jag orkar. Att jag nått ända hit på Bättringsvägen... Att orka vara glad över allt som är glädjefyllt, att orka vara ledsen över det ledsamma som händer...tänk vilken välsignelse det är! Att kunna känna, att kunna vara...<3

För en stund sen dök det plötsligt upp några solstrimmor.. Men nu är det mörkt och mulet igen. Och fuktigt kallt.

Vi eldar i öppna spisen. Det sprakar så gott och sprider en skön värme. Men det känns inte helt okey den 10 juli...