Ser du vad det är? ;-) Andungar...;-)
Hunden verkar förstå att när Izabelle håller i kopplet får man inte dra. :-)
Vinden susar i träden idag. På förmiddagen promenerar vi ner till sjön och sitter på bryggan en stund och bara "är". Jag, maken, hunden och barnbarnet. Änderna kommer på besök. Det är knappt att man ser vem som är mamman längre, så stora har ungarna blivit.
Jag känner en stor tacksamhet över att jag kan få ha såna här stunder när jag kan utestänga all världens elände. Den stora världen. Och bara vara i den lilla världen här och nu och vila i den.
Lika tacksam är jag över att ha möjlighet att få ta del av den stora världen. Att glömma mig själv en stund och få ta in och känna med andra. Både sorg och glädje.
Jag ser sällan nyheterna på TV. Bara när det hänt något stort. Positivt eller negativt. Jag drar själv gränsen för vad jag orkar ta in. Jag läser tidningarna på nätet men jag sätter även där min gräns för jag vet vad jag klarar av att ta in.
Det jag tydligen, av kommentarer att döma, var otydlig med i gårdagens inlägg, var att jag inte dömer människor som valt bort TV och tidningar. Varför skulle jag göra det? Men jag förstår inte dem som väljer bort sin omvärld och tycker att det som händer i världen inte berör dem. De som likgiltigt rycker på axlarna eller tror att det inte finns om man tittar bort.
Jag startade bloggen för att dela positiva nyheter och positiva tankar. Tro mig, jag vet hur svårt det är att hitta positiva nyheter! Så det har fått bli mest positiva tankar istället. Och när omvärldens grymheter knackar på, så blundar jag inte, men försöker hitta sätt att förhålla mig. Empati t ex. Och som igår, tillit till godheten, trots allt.
Vi som lever här i tryggheten, vi kan välja hur vi vill förhålla oss till det som händer därute i stora världen. Vi kan fritt välja våra gränser. Vi behöver inte bli frustrerade för vi kan alltid göra något för en bättre värld. "Vi kan inte göra storverk här på jorden. Vi kan bara göra små saker med stor kärlek" Moder Theresa <3
Sända ut kärleksfulla tankar t ex. Jag tror på tankens kraft. Be kan den göra som tror på bönens kraft. För den som har styrkan, tiden och möjligheten finns det mycket praktiskt att göra inom t ex Röda Korset. Alla kan vi finnas för våra nära och kära. Lyssna, trösta, samtala. Så sprids kärleken som ringar på vattnet.
Det jag är rädd för och många med mig, är att vi blir likgiltiga...
Att känna sorg och kanske även rädsla är naturligt när världen ser ut som den gör. Tycker jag. Det tillhör livet. Att finna tröst, tillit och tacksamhet, det är vad jag känner är min uppgift. Och det jag finner vill jag dela med mig av.
"Lånad" bild från Fb. Den är så underbar, tycker jag.
Dagens tankesten blev passande nog Empati. :-)
Nu har vi varit på promenad igen. Denna gång i skogen. Då fick vi ta på oss stövlar :-)
Sänder ljus och kärlek
❤️