Det är en nåd att natta barnbarnet och få höra "jag älskar dig" :-)
Det värmer farmorshjärtat <3
När värken är som värst, så som den är nu, är det en nåd att kunna gå en promenad till sjön och tillbaka. Gräset är vått så vi blir blöta om både strumpor och skor.
Det är tyst och stilla vid sjön. Blankt vatten. Izabelle undrar var "ankorna" är. Maken ser dem (änderna) längre ut. Izabelle ropar på dem: "Ankorna! Var är ni?" Men idag kommer de inte simmande emot oss.
På vägen tillbaka plockar vi några vackra ekblad som ramlat ner på marken. Vi sätter dem i en glasburk så kan vi njuta av dem inne en stund. Izabelle kallar dem för sina "bebisblad" för att de är så små. :-)
När hunden och jag blir ensamma några timmar tar vi oss en liten längre promenad. En nåd att orka även detta idag. :-) Solen värmer så skönt. I början blir det promenad i "hundtakt" (eller "Pavvowalk" som jag kallar det efter hundens namn), då han får nosa och göra sina behov. Men när vi vänder hemåt vid "Gubbdagis" bestämmer jag takten, nu blir det "Powerwalk" ;-) "Gubbdagis" är ett älgpass som ligger precis vid en trevägskorsning. Det står inte "Gubbdagis" på skylten, det står "Vuxendagis" men jag har bara sett "gubbar" där. ;-)
Ja, det var en liten enkel rapport från min lilla vrå av världen. Naturligtvis tar jag in vad som händer ute i den stora världen. Och när jag tänker på vårt eget land så märker jag ju hur debatterna är igång om curlingföräldrar och om barns tider på dagis. Och känner att jag är glad att jag inte är ung och småbarnsförälder längre...Hu, så mycket tyckande och krav som dyker upp hela tiden. Och hela tiden verkar föräldrar "göra fel". Som "gammal dagisfröken" vill jag bara säga att: alla människor är individer. Alla vuxna och alla barn. För vissa barn är dagis perfekt, för andra barn passar det inte lika bra. Vi är alla individer. Man kan ju önska att allt vore individanpassat men så fungerar ju inte tillvaron.
Mer personal och mindre grupper på dagis är dock något jag tror på. Och föräldrars rätt att själva fördela föräldraledigheten. De flesta föräldrar gör så gott de kan. Ge dem inte mer dåligt samvete. Vi kämpar alla på i ekorrhjulet...och försöker få livspusslet att gå ihop. Vi får stödja varandra, inte stjälpa varandra.
Gårdagskvällen bjöd på vacker regnbåge.
Var rädd om Dig!
❤️
