Besökte Skatteverkets servicekontor idag. Behövde nytt ID-kort. Fullt med folk. Mest invandrare. Problem med datasystemet. Vänta, vänta, vänta...Jag hade ändå tur i oturen. Mitt ärende fungerade bra att utföra. När jag skulle gå därifrån konstaterade jag att de flesta som jag väntat tillsammans med fortfarande var kvar. Kvinnor med små barn bl a. Undrar hur länge de fick sitta/stå där och vänta? Personalen gjorde vad de kunde men skakade oroligt på sina huvuden och såg allt mer desperata ut. Det är bra med datorer men oj, så sårbart det är...
Ibland dyker det upp minnen, gamla status på Fb. Som man kan dela. För det mesta bryr jag mig inte så mycket om dem. De är bara kul att se. Men idag dök det upp ett minne från på dagen fyra år sedan. Ord som tog tag i mig. Då var jag ännu inte frisk från min utmattning men jag hade kommit en bit på vägen. Ibland tror jag att jag behöver påminnas om den kamp jag faktiskt "vann". Till slut. Även om det finns rester som nog aldrig helt försvinner.
Tålamod och tillit hade jag bara stundvis men kämpa gjorde jag. Ibland genom att "inte kämpa" utan bara låta vara...se vad som kom till mig. Utan att forcera...Ja, det var väl där tilliten kom in. :-)
Det som var omöjligt blev möjligt. <3
