Idag har jag fått mig en lektion i hur grym naturen ibland är. Och jag har lärt mig att det inte alltid hjälper att be om mirakel. Båda sakerna visste jag sen förut förstås, ändå gör det ont i hjärtat och gråten pockar på i bröstet.
Jag tänker inte gå in på några detaljer men en sak är säker: jag kommer aldrig gilla skator mer efter att ha sett och hört vad de kan ställa med.
Jag försöker känna att jag gjort vad jag kunnat och det jag inte förmår måste naturen fixa.
Så tungt idag alltså. I sinnet. Fortfarande nackspärr men jag är lite rörligare idag.
Tänker på alla strider i naturen som vi aldrig ser. Den enes död...osv...
Och så vi då, vi människor, "skapelsens krona"...som borde veta bättre än att strida mot varandra...vi som ska förvalta skapelsen...hur beter vi oss? Människan är moder jords värsta fiende...
Känner stor respekt och tacksamhet till alla som orkar kämpa den goda kampen! I motvind och mot alla odds. Alla som tar klimathotet på allvar, alla som tar hand om djur och natur. Alla som försöker hitta lösningar i samklang med naturen.
Naturens grymhet ( i mina ögon) är något jag bara måste acceptera men människans grymhet kommer jag aldrig acceptera.
Förlåt att jag är så negativ i dag men så är det bara...
Vår egen äng :-)
Innerligt önskar jag Dig en Fin Helg!
Kärleksljus
❤️