Jag minns rädslan och ilskan. Det är 35 år sedan. "Håll er inne. Stäng dörrar och fönster." Uppmaning från radion. Jag tittade på min lille son och tänkte: "Vad är det för värld jag fött dig till?" Vi bodde i Uppsala då. Det tog ett bra tag innan vi fick veta att det inte var strålning från Forsmarks kärnkraftverk som utlöst larm utan från en olycka i ett kärnkraftverk i Tjernobyl. Sovjet. Vind och regn hade fört med sig moln av radioaktiv strålning till oss. Ännu värre var det i Gästrikland, i vårt torp. Och det skulle vara så många år framöver...det där hotet som inte gick att se och inte att ta på. Det dröjde länge innan vi plockade skogens bär...
Jag hade varit med i demonstration mot kärnkraft, röstat nej i folkomröstningen, läst böcker och tidskrifter...och så hände det som inte kunde hända...igen...
Nu talas det inte om farligheten längre. Riskerna. "Allt är ju farligt", hör jag röster säga, som ekon från förr. "Även när man cyklar så kan ju cykelkedjan gå av", sa moderate partiledaren Gösta Bohman.
Ännu är inte avfallsproblemet löst...det problemet vill egoistiska partier lämna över till framtida generationer att lösa...men det säger de ju inte rakt ut...
Minne...Jag är inte alls sä uppdaterad i miljö-och energifrågor nu som då. Men jag är fortfarande emot kärnkraft.
Måndag 26 april 2021.
Vad gjorde du denna dag 2016? Jag vet via fotoalbum vad jag gjorde...
Vi var på äventyr, maken och jag. På Sudret, Gotland...Åh, vad jag längtar till den ön! <3
Idag härjar en annan osynlig fara, över hela vår jord. Pandemin. Vi ser inte viruset med bara ögat men vi ser följderna. Ansvaret ligger på oss alla: se verkligheten och gör vad du kan för att vi alla ska ta oss ur detta. <3
Tillit.
Medkänsla.
Omsorg.
Ansvar.
Kärlek.
Det kommer att bli bra....:-)
Solidaritet
❤️