Vi satt samlade framför Tv:n. Bilden var svartvit och ibland lite grumlig. Men det var hockey-VM och Sverige hade chansen till en medalj. Brons. VM var enda gången man hade chans att se hockey på TV så det var "stort"! Jag kunde namnet på alla svenska spelarna och pappa måste alltid påpeka att "Sovjet hade proffsspelare trots att man inte fick spela i VM då". Och de vann och vann. I finalen höll man på Tjeckoslovakien.
Det var då det...årets VM verkade bli en flopp. Tills igår. Mirakel? Tja, kanske det ;-(
Ibland händer det, plötsligt vänder det, till det positiva!
På tal om hockey så har favoritlaget fått en ny tränare. En som på finlandssvenska förklarar att han tror på det goda, att bry sig om varje spelare, att fokusera på det positiva, att alla ska trivas i klubben, att alla är viktiga...jag lyssnar förstummad. Något har hänt inom hockeyn...något positivt... kanske måste man ibland ner på botten för att inse att man inte kan leva på gamla segrar längre, inte ta något för givet. Att starta ett nytt och bättre klimat...hitta glädjen igen.
Det är ju så i livet i stort...uppgång och nedgång och uppgång igen...:-)
En kärlekshälsning <3
Att se framemot: värmen är på väg! :-)
Glädje
♥️