Vi tänder ljus. Inte för att mörkret är så stort ännu. Dagarna är ännu ganska långa. Men det finns ett annat mörker…det politiska. Så vi tänder hoppets ljus.
Ljuslyktan är från Arran Krukmakeri. På Gotland. I form av en samisk kåta. Den är så fin och jag har så länge önskat mig en sån.
Veralden Olmai. Den högsta gudomligheten. Fruktbarhetsgud som som ger själ till barnet i moderlivet. Leibolmai. Jakt och skogsgud. Och en Ren. :-)
Bieggholmai. Vindgud. Håller skovlar, en i var hand, med vilka han framkallar stormar. Och Månen. I dess olika faser. :-)
Nu: lite reklam…:-)
Hon är en duktig fotograf. :-)
Till den som är intresserad:
Jag tycker att det är jätteintressant :-)
Igår kväll satt vi på balkongen och njöt av den ännu inte fulla månens gula sken. Här har jag zoomat in den Det blev inte perfekt men ändå..
Lite i taget börjar vi "hösta" i torpet. Det är dags nu. Den höga luften känns skön att andas in. Naturen börjar så smått att förbereda sig för vila. Lite vemodigt men samtidigt lite skönt, känner jag. Jag gillar hösten. I alla fall så länge det inte
är riktigt kallt och halt. ;-)
Ett par av de sista solrosorna. Vackra ända in i ålderdomen :-) Fler bilder i morgondagens inlägg.
Till sist:
Kom ihåg att Du är värdefull. För ingen annan är som Du. <3
Hoppets ljus
♥️