Minnesdag. 1 år har gått sen det fruktansvärda hände. Finns inte ord för det. Ord finns inte heller för det som sen hände och som fortgår än idag. Ord räcker inte till. Dessutom har det fått den märkliga följden att man inte får kritisera ett lands regering utan att bli anklagad för att vara något man inte är. Det gör mig arg och bedrövad. Det viktigaste för oss som ser på är att inte vara enögda. Att inte döma ländernas folk efter vad deras ledare eller terrorister gör. Inte blunda eller vända bort blicken från de skadade och dödade barnen. Det fortgår, helvetet fortgår…och alla i gisslan är inte fria ännu…
Jag tror på en tvåstatslösning som enda vägen till fred. Men jag tror inte att det kommer hända under min livstid. Och nu utvidgas konflikterna, kriget växer… var är de modiga, fredliga, starka ledarna? Var är de fredliga samtalen? Mötena? Viljan? Alla som "vet", vet att konflikten egentligen inte startade den 7/10 2023, den är så väldigt mycket äldre… men det ska man inte prata om för då är man…ja, ni vet..,eller så är man…ja, ni vet. Det råder en stor sorg över det som hänt och händer…
Så går mina tankar… och jag känner, kanske lite naivt, men ändå: sluta döda och skada varandra!!!
