Som ringar på vattnet

23/9

Det där numret jag inte kände igen men förstod på något sätt att jag måste svara… mammografin " de har sett något"…återbesök… jag är chockad, maken likaså… Jag blir t o m arg på gud. "Det var väl inte det här vi kom överens om."

Kontaktar kär vän. "Jag kan följa med dig". Kärlek. Stöd. Tacksamhet.  

Ett bra brittiskt tv-drama skingrar tankarna en stund. 

24/9

Sovit ganska bra trots allt. Vila. Promenad. Det har regnat men är inte kallt. Den bleka solen värmer lite. Skönt att röra på sig. Skönt med frisk luft. Känns som om jag gått in i en bubbla… väntan…

Natt

Kan inte sova. Tusen tankar, hundra scenarier. "Om"…

25/9

Måste upp. Tidigt. Ångest. Duscha. Macka. Andas. En tät dimma ute. Andas.  

Maken skjutsar. Hämtar upp vännen först.Hon om någon förstår min oro. Kramar. Andas. 

Allt går snabbt och direkt. Scanning och ultraljud. Känns overkligt. Trevlig personal. Plötsligt: "nämen det ser normalt ut", säger läkaren.  Den lättnaden är obeskrivbar!!!

Meddelar vännen som väntar i korridoren. Kramar av lycka. Maken hämtar oss. Jag är trött. Och glad. Och tacksam. Så tacksam!!! :-) Och inte arg på gud längre..;-) Messar syrran. "Halleluja", svarar hon :-)

Ska försöka sova nu en stund. Är liksom kvar i den där "overklighetsbubblan"… Tacksam till de som visste, de som tänkte på mig och bad för mig. 

Ta hand om Dig <3

Andetag

Dagens meditationsbild utan ord: