Rejält påklädda promenerade jag och maken ner mellan sanddynerna, ner till havet. Vi möttes av ett spegelblankt hav som bredde ut sig framför våra stövelprydda fötter. Inte en vindpust. Bara de lätta vågorna mot sranden och några sjöfåglar som hördes. Det var först nästan svårt att se vart havet tog slut och himlen tog vid. Förmiddag på Tofta strand. Nästan bara vi där. Vilken skillnad mot sommarens myller av folk! Vi vandrade sakta längs vattenbrynet. Långt och länge. Vilken frihet! Kunde inte låta bli att plocka några snäckor, trots att jag har så många sen förut.
Stövelspår i sanden
Hade tänkt lägga upp många fler bilder men har för dålig täckning här på ön.... Får försöka lite senare igen. Nu ska jag vandra runt och njuta av utsikten på Högklint.
Dagens tanke: Varje solnedgång är ett löfte om en soluppgång!
Stövelspår i sanden och havet som en spegel
publicerat i
Allmänt;