Nu har yngste sonen landat på svensk mark igen efter skolresan till Barcelona. Hem till blåst och snöblask från en vårlig skir grönska...Jag tittar på bilderna och tänker: Vad skönt, det här har vi framför oss! Snart är det lika grönt här!
Under tiden han var borta tog favoritlaget i hockey hem SM-guldet till stan igen! Jag satt ensam i TV-soffan igår kväll och hejade på mitt lag. Inte bara hejade, jag skällde och gormade en del också och sen jublade jag högt av glädje! Egentligen en märklig sak att göra i sin ensamhet. Det blir liksom så "konstigt" när ingen hör en. Fast grannarna hörde nog. För jag hörde dem.;-)
Igår var det rena rama festivalyran i stan. Den har väl dämpats något av vädret idag men i morgon ska "hjältarna" hyllas på Stortorget. Hoppas på bättre väder då.
Det är så mycket känslor igång under och efter en SM-final. Folk jublar, skriker, svär, skrattar och gråter. Det är inte ofta man ser, i vanliga fall kaxiga karlar, gråta av besvikelse i TV-rutan. Det fick man se igår. För spelet har ju inte bara vinnare, det har ju förlorare också . Att "bara" få silver i hockey, det är ingen höjdare...
Men i år var "vi" vinnare, det var 13 år sedan sist och det kändes bra "gött".
Sent i går kväll kom maken och sonen hem till mig efter att ha sett hela spektaklet " live". Så fick jag några att jubla tillsammans med:-) Det är bara att njuta så länge man kan för som maken sa: -"Om fyra månader är det ny säsong!"
Men just nu njuter jag av lite "guldstänk" i vardagen.
Tur att livet består av så mycket annat än hockey!
Kärlek t ex!
Vill citera kärleksspridaren Tomas Di Leva:
"När du inte vågar vara som du är
Och ingen finns för dig att fråga
När din tanke fylls av taggar som gör ont
Och världen brinner upp omkring dig
Glöm inte då att kärleken alltid tror på dig"
Ur "Ge aldrig upp"
Ringde idag en vän. Vi hade inte hörts av på länge. Hon hade nyheter att berätta. Det är alltid så roligt att återuppta kontakter med "gamla" vänner. Dem där riktiga vännerna som man inte hör av så ofta men som det ändå alltid känns som om det var nyss. För att kontakten ändå sitter så djupt.
Denna gråa aprildag delar jag med mig av lite färg:
Kanske har jag haft denna bild tidigare, men ändå!
