Har ni liksom jag dagar när ni känner att:"idag vill jag inte vara jag"? När man vaknar med huvudvärk och ont i varenda led (känns det som ) och tinnitusen skriker i öronen, då är det tungt, väldigt tungt... Då hjälper det inte att solen skiner och att det äntligen är riktigt varmt ute. Allt känns tungt. Att duscha, klä på sig och äta...allt det vanliga kräver en kraftansträngning utöver det vanliga... Men om jag nu inte vill vara mig själv vem vill jag då vara? Ingen...Jag vill inte byta med någon. För alla har sina krämpor, sina sorger och sina problem... Efter lite självömkan och några fällda tårar känns det lite bättre. Och vem kan vara ledsen när det kommer en superglad svansviftande vovve emot en? En "å, jag är så glad att se dig-vovve" :))
De egna problemen känns små när man läser och hör om allt svårt och hemskt som händer i vår värld. Terrordåd, mord, krig, jordbävningar och salmonellautbrott...
Plötsligt är jag glad över att vara jag. Tacksam över att jag bor där jag bor, har det så bra som jag har det och att solen skiner och värmer :)
Ännu bättre mår jag efter att åkt och hämtat mina tavlor som jag köpte i påskas. Välkomna hem Apollo och Venus!
I kväll tänder vi ljus och ber för alla offer och dess anhöriga...
Ljus och värme <3
"Vi är alla
alla de andra
fast vi inte vet om det
och din vän
går i dig fast du
inte ser hans spår!"
- Sandro Key Åberg
