Nu när solen inte synts till på länge och det känns som om man fastnat i något grått ljus började jag leta efter dikter om månaden Februari. Och jag hittade några som belyser det grå ganska bra...
Februari
Bara det
att mörker inte fortsätter med mörker
när vi stiger upp med snön kring huset
att himlen inte är natt på dagen
med halvmånen hängd
att gardinen dras undan till morronkaffet
att talgmesen hittar till fågelbrädet
att björknävern ljusnar
att istappen rodnar
bara det
- Solveig von Schoultz
Ansikte mot ansikte
I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.
Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tystnade språket.
En dag kom någonting fram till fönstret
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann
- Tomas Tranströmer
Tidvis
Varje dag
måste man
det ena med det andra.
Å, som i grått
Å!
Å! Vilket behov man kan ha
av festivitas, med sina glada i:n!
Som när i februari
man längtansfullt lyssnar till
väderleksrapportens löfte:
"Tidvis uppsprickande molntäcke"!
- Majken Johansson
Uppsprickande molntäcke är något jag verkligen längtar efter!
Jag vill ha sol!!!
Helgen var fin. Solfattig och grå men fin ;) Jag var med make, son och hund i torpet. Det var plogat ända in på gården. Snöfallen är nu så hög att man knappt ser stugan bakom den. Promenader, god mat, målning och TV. Favoritlaget i hockey överraskade med att vinna efter rader av förluster. (Sluta aldrig tro på mirakel) "Mello" bjöd på mycket humor. Jag kan inte sluta nynna på "gubbarnas" galna bidrag. Vilken schlager...hi hi....
Februari är inte bara grå för min del. Födelsedagarna avlöser varandra. Så det blir lite festligheter i det grå.
Sportloven har startat. Jag minns min barndoms lov. Skidturer. Härligt. Medhavd matsäck. Fingrar kladdiga av apelsin. Värmen från mjölchokladen. Blöta vantar och rosiga kinder... :))
Igenkänningsfaktorn är STOR över din beskrivning av barndomens sportlov... :)