Söndag 4 maj
För en vecka sedan satt jag och min make och åt i solgasset ute på en mysig restaurangs utegård. Det var så varmt att vi fick lov att byta till ett bord som stod mer i skuggan...
Den här söndagen är det visserligen sol ibland men väldigt kallt. Ibland snöar det, ibland haglar det. Så olika kan det vara...;-)
Som livet, "ömsom vin, ömsom vatten"...
Jag vandrar vidare på Bättringsvägen. Ibland så undrar jag vad som egentligen är "målet" och "meningen" med denna resa. Jag har ju egentligen inget annat mål än att må bra. Men jag mår ju redan nu "bra" om man jämför med hur jag mådde förut. Benen bär mig nu, jag orkar och klarar att vandra vidare, dock med några stopp ibland. Stoppen är till för vila och nya insikter. Sömnen är mycket bättre. Ångesten är väldigt liten och liknar numera mer vanlig oro. Jag orkar jobba lite. Tinnitus har jag fortfarande och kommer nog alltid att ha kvar. För det är ju så med "målet" att jag kanske redan är framme där? Att det inte blir "bättre" än så här? Kanske är målet helt enkelt att komma till insikt om och acceptera att det är som det är?Jag blir aldrig den jag var förut, kommer aldrig orka som då. Men jag är full och stärkt av nya insikter, ny kunskap. Och "meningen" då? Det kanske är just det också: insikterna! ....Jag har insett mina begränsningar och har en bit kvar till acceptans...
Där är jag nu....fortfarande skör men ändå stärkt...:-)
"Visst finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen som är mödan värd."
- Karin Boye -
Kanske är det så men det är väldigt svårt att förstå när själva vägen gungar så man blir sjuk...
Jag är inte tacksam för allt det hemska jag tvingades gå igenom men jag är tacksam för mina insikter, min kunskap.
Kanske måste jag gå igenom allt detta för att förstå min egen inre kraft?
Och vi vandrar ju alla vidare på vår livsväg! Ibland tillsammans, ibland viker vi av på vår egen väg.
Inom dig bär du alltid ditt ljus - det dör aldrig! I ljuset är du kraftfull ❤️
