Jag kände mig frisk ( förutom den lilla förkylningen) när jag gick till doktorn idag. När jag gick därifrån började jag känna mig sjuk...;-)
Den nye, tillfällige, läkaren var inte intresserad av att "bara prata" och sen skriva ut mer medicin. Massor med frågor om sjukdomar i släkten. "Jag söker efter en sjukdom", sa han. Är inte utbrändhet en sjukdom, tänkte jag, men sa inget. Fibromyalgin tog jag försiktigt upp. Där blev det stopp! "Ja, det är som det är", sa han och la armarna i kors över bröstet. Skakade på huvudet. Slutpratat.
Lyssna på hjärtat och kolla blodtrycket. Hjärtklappning och lite för högt tryck. Måste kollas upp. Prover hos de trevliga sköterskorna på labbet. Väga och mäta. Hjälp! Jag väger för mycket! "Ja men du får dra av 1,5 kilo för kläderna", tröstar sköterskan. "Jo, men ändå"... En cm kortare har jag blivit också. "Så blir det", säger sköterskan. Och jag förstår att hon menar "med åldern".
Ni vet, med åldern växer man som korumpan, neråt...;-))
Får tid för "blodtrycksmätare" att bära ett dygn nästa vecka...
Jag är inte lättad när jag går ut i solen. Snarare orolig. "Kan jag ha diabetes? Högt blodtryck? Struma?"
Tankarna snurrar i huvudet och hjärtat bultar i bröstet.
Var det det här som var meningen med att få ny läkare? Att någon dold sjukdom skulle upptäckas? Vem vet? Inte jag. Inte än.
Jag får fortsätta med min medicin i alla fall. :-)
En sak är i alla fall säker: här ska bantas! Och mediteras mera! Och yogas.
Efter en promenad med hunden i den friska, kalla luften, mår psyket bättre. Och hjärtat beter sig normalt igen...:-)
Och idag är hostan nästan helt borta! Peppar, peppar ;-)
Hjärtekram!
❤️
