Drabbad av ödmjukhet

publicerat i Allmänt;
En stilla stund av ödmjukhet
<3

Jag böjer mig i ödmjukhet inför livets under. Livets varande. Miraklet livet.

Att solen går upp nästa morgon också.

Att knopparna brister och växterna slår ut varje vår.

Att såren läker.

Att nya små underbara människor föds hela tiden.

Att vänskapsband knyts och kärlek segrar.

Att förlåtelse och försoning bygger broar till fred och samverkan.

Att änglarna skyddar och hjälper.

Musiken, konsten, sporten, teatern, litteraturen, filmen...

Glädjen och sorgen som avlöser varandra.

Naturens och djurens magi i en vacker harmoni.

Energin inom oss alla.

Alla färgerna, alla nyanserna.

Ljus och mörker, värme och kyla.

Olikheterna och likheterna som förenar och berikar oss.

Tankens kraft och förmågan till utveckling och förändring.

Gemenskap och ensamhet.

Det lilla och det stora.

Det nära och det fjärran.

Drömmar och verklighet, insikter och färdigheter.

Lekfullheten och allvaret.

Det första andetaget och det sista...



Livet är ett mirakel <3
Och vi är alla mirakler :-)
<3

Vilket vackert mirakel Du är!!!
<3
Gå i tillit
<3
❤️





Kommentera inlägget här :