I en tid när godhet hånas förekommer det också en diskussion om flyktingars otacksamhet (?). Hur förväntas en människa som under vidriga förhållanden flytt från krig och död vara och bete sig? Det minsta lilla misstag och minsta lilla avsteg från "den svenska normen" från en enda flykting, får många av oss att explodera: "Ja, men så otacksamt! De är såna de är! Otacksamma!"
”Jag vill tacka dig Sverige,
du var väldigt generös.
Du tog emot mig
när jag flydde och frös.
Jag är en flykting, mina damer och herrar.
Jag kom hit med en kropp som darrar.
Och ett ansikte som kan knappast le.
och min själ vägrade följa med.
Den står på knäna fortfarande där.
Snyftar och undrar var jag är.
Och jag är här, med ångest försöker börja ett nytt liv.
Och ett minne som skär i hjärtat som en kniv.
Arabiska våren, halshuggning, död och sår.
Märkligt nog flyr vi från vår.
Mellanösterns värsta årstid
Lidande, inbördeskrig och strid.
Där i Syrien några av mina bröder.
Vissa svälter ihjäl och vissa blöder.
Där ligger barnen vid gravar och gråter
i hopp att sina föräldrar ska komma åter.
Nu stammar jag och kan inte så bra svenska.
Men jag har känslor, är de också utländska?
Nu är jag sorgsen och kan inte hitta lyckan.
Men jag kan drömma om den och be i kyrkan.
Tack Sverige ! Du hjälpte mig när jag var i nöd.
Annars skulle jag varit i hemlandet död.
Med vänlig hälsning från en Syrisk flykting”
Signatur: Rami Alyoussef
Det är så härligt att läsa om allt engagemang för att samla in pengar till flyktingar och allt välkomnande. All värme. Medmänsklighet. Allt från barn som bakar och säljer bullar till stora företag som skänker pengar. Det finns godhet! <3
En fin lördagskväll önskar jag Dig!