Som ringar på vattnet

Bilden är några dagar gammal. Idag har det, oväntat, snöat här! Så nu ligger ett tunt, vackert, vitt snötäcke över det frostiga. 

Trött är läget för dagen. Efter lunch skjutsade vi ner mamma till Uppsala. Nu sitter hon på tåget till Göteborg. 

Men hu, så jobbigt jag upplever det med  det stora resecentret! Vart ska man gå? Hur ska man gå? Vi knallade på mamma och jag i kylan, släpandes och bärandes på väskor, letandes skyltar för att hitta till spår 1. Vi klev ur bilen vid spår 8. Alla andra tycktes veta precis vart de skulle och hur. Och bråttom hade alla. Vi hade gott om tid men man faller lätt in i rytmen. Vi kom rätt till slut. Men rätta vagnen var förstås längst bort...;-) Jag känner mig så liten och förvirrad i såna här situationer. Det gjorde jag inte förr. Då gillade jag pulsen i storstan. Men det var före utbrändheten. Och jag var ung...

Vi kramar om och vinkar till avsked. Och vänder om, hemåt. Till den mindre staden. Hem.

Efter intensiva och roliga dagar, slappnar jag av och tröttheten lägger sig som ett täcke över mig. Tvättkorgen bågnar av tyngden från tvätthögen, kylskåpet behöver rensas från "utgången" mat, vissnade julblommor behöver kastas, golv dammsugas, sopor ska ut...men det finns en morgondag...

Ett litet klokt ord på vägen från denna "sötnos":

Var rädd om Dig!

NAMASTE

❤️