Bilden har jag "lånat" från Malena Ernmans inlägg på Fb idag.
Vaknar. Maken åker till Stockholm för att hämta barnbarnet. Somnar om. Hunden likaså. Vaknar igen. Kollar klockan på mobilen. Möts av en skrämmande avisering. Ännu något har hänt som känns svårt, nästan omöjligt att ta in. Nej!!!
Äter frukost och läser mer. Skräms av ondskan i uppsåtet och handlingen. Omöjligt att förstå, totalt omöjligt.
En rysning går igenom min kropp när jag tänker på att mina söner var där i närheten för en månad sen...
Som alltid när något sådant här hänt reagerar vi olika. De flesta uttrycker sin avsky över dådet och känner med de drabbade. Sen är det de som sticker huvudet i sanden och låtsas som om ingenting har hänt. Visst, livet här och nu går vidare som vanligt för oss som inte personligt drabbats. Men att låta bli att läsa tidningar eller lyssna och se på nyheterna som om världen inte angår oss, det förstår jag mig inte på. Man behöver inte "frossa i elände" men faktum är ju att vi alla hör ihop. Vi är alla en del av världsalltet. Vi är alla en del av sorgen när något brister. Vi är beroende av varandras kärlek och omsorg. Varandras tankar och böner.
Sen är det de som genast måste uttrycka sitt hat mot muslimer. Alla muslimer. Kommentarsfälten är fulla med sånt idag. Ja, jag har läst en del av dem. För jag är alltid intresserad av hur andra tänker och vad de känner. Önskar att de tänkte ett varv till...
Mina tankar går till de döda, skadade och anhöriga. Just nu kämpar många för sina liv på sjukhus. Ett flertal av dem är barn...
Det var Frankrikes nationaldag igår. Nu utlyses tre dagars nationell sorg...
Jag har trummat lite. Det är mitt sätt att hantera sorgen. Trummat för världen. För kärlek och fred.
Och jag bryr mig inte om ifall någon tycker att jag är naiv och "löjlig".
Jag tog en tankesten ur samlingen idag. Det blev "Tillit"...På undersidan finns blommor. Jag kände så här: kanske det är så att man, trots allt som sker, ska försöka ha tillit till godheten i världen? Hoppet...Tillit. <3
Jag skrev igår om "Pippi-energin". Jag tror faktiskt jag fick lite energi igår, bara av att skriva ordet...hi hi...hur som helst med stor energi tog jag itu med att bland annat rensa ur "det stora blå skåpet" som är stället där vi lägger "allting"...där var röra och kaos. Nu tittar jag in där och konstaterar att jag var väldigt "duktig" i går kväll. ;-) Fniss. Ibland måste man få berömma sig själv...eller hur?
Nu är maken och barnbarnet lyckligt här. Jag är så tacksam över att kunna krama mitt barnbarn. Och jag tänker på alla de barn som dött eller skadats i dessa vidriga terrordåd. Och så kramar jag lite till.
Tillit var det ja...ska försöka...
Ljus, kärlek och hopp❤️
Farfar och Izabelle doserar upp hundmat i portionspåsar. Förhoppningsfull hund i bakgrunden ;-)