En bro till våren

publicerat i Allmänt;

Nej, hösten är inte att dö
I hösten vilar ett frö
Som sover under snö
För att vakna vid tö

Ett frö som blir en knopp
En knopp av hopp
Som sticker opp
Värmd av solskensdopp

Till våren går en bro
Av tillit och tro
Att fröet kan gro
I lugn och ro

Jag skrev och publicerade den här "dikten" för ett år sedan. Visserligen en oktoberdag men jag tycker att den passar så bra idag eftersom det är Höstdagjämning. Hög luft och tidvis sol. Björkens gula blad singlar sakta ner och lägger sig som en gul matta på marken.

Det skimrar i guld :-)

Förkylningen sitter i. Tålamod, tålamod! ;-) Kroppen får vila. Men själen...försöker hitta tillbaka till den där härliga känslan av ro och av att bitar fallit på plats, som jag fick på Gotland. Den finns naturligtvis kvar men ibland är det svårt att ha kontakt med den.

Ibland tappar ord sin innebörd för att de hanteras ovarsamt. Jag märker det när jag läser de sk kvällstidningarnas rubriker. Under "Extra" i svart och vitt, kommer det senaste, viktiga upp. Ord som "bomb", "sorg", "chock"...det kan gälla ett terrordåd någonstans i världen...men...det kan också gälla en skilsmässa mellan ett känt filmstjärnepar...
Självklart kan en skilsmässa vara en sorg och en katastrof för de inblandade men det kan också vara något nödvändigt. Det senare kan inte ett terrordåd vara...

Tror att vi behöver vara mer rädda om orden. Det håller nog inte massmedia med mig om ;-)

Myntan blommar så vackert.

Nu ska jag gå ut en kort sväng och se om jag kan ta några Lavendelsticklingar. Jag går ju på Örtkurs! :-)

Ljus och Kärlek
❤️

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Helena:

Bra där Gunilla :) <3

Kommentera inlägget här :