Jag har förändrats på en punkt märker jag. Två gånger har jag tagit ut spindlar från gamla stugan. Ut i friheten. Jag som så många år levt med spindelfobi. Blotta åsynen fyllde mig med fasa. Fanns det någon i närheten så skrek jag. Vägrade vara i ett rum där det fanns en spindel. Jag har ingen aning om varför jag har denna skräck. Precis som det är med de flesta fobier.. Det var såna här spindlar med väldigt långa ben och mycket liten kropp som jag slängde ut nu. Om det varit svarta spindlar med mycket kropp...så vet jag inte om jag klarat av det...
Imse vimse spindel klättrar upp för trån...;-)
Under sommaren har jag låtit "torpet berätta". Det finns lite kvar att berätta och visa som kommer att dyka upp lite då och då. Den här lilla tavlan med "Kotian" fanns här när vi kom hit. (Tror jag) Bakom enkronorssedeln från 1918 fanns ett kort på drottning Victoria och kung Gustav V. Någon verkar dock ha haft något emot kungen för hans ansikte är förstört med en penna...?;-)
Enkronorssedeln var ett nödmynt. Under första världskriget hade Riksbanken svårt att få tag på silver för att prägla mynt. Så man skapade en enkronorssedel. Att den blev kallad "Kotia" var för att den var svår att skilja från tiokronorssedeln och det berättas om en kvinna som sålde sin ko för 500 kr men kom hem med 50 kr i enkronorssedlar. Hon hade blivit lurad, stackarn.
Barnbarnet är mest tillsammans med sin farfar idag. Jag gråter en skvätt då och då över min värk i kroppen och brist på krafter, vilar och är tacksam över makens och barnbarnets förståelse.
"Gå och vila du!", säger maken.
"Gå och vila farmor!", säger barnbarnet.
Tack <3
Frid och allt gott!
❤️