Ute lyser den vackra månen upp hela gården. En gnistrande stjärnhimmel och gnistrande snö. - 13 grader. Vindstilla och tyst.
Jag njuter av detta från fönstret och återvänder sen till min säng och kryper ner under täcket. Elden i öppna spisen har falnat, det knäpper till lite ibland i glöden.
Det är midnatt och jag har stängt av TV:n efter att ha tittat på dokumentären om David Bowies sista 5 år. Vilken konstnär han var! Maken och hunden sover gott. Fredag har gått över till lördag.
Jag säger god natt och fortsätter skriva sen.
"We could be heroes..."
Under dagen fortsätter "gnistrandet". Solen skiner och det är vackert frostigt ute. Naturen har fått silverkant ;-)
Skönt för växtligheten med ett snötäcke att vila under. Inget är dött, allt vilar, för att återuppstå till våren. Födas på nytt i delvis ny kostym. <3
Båtarna "vilar" också :-)
Skogen omfamnar oss under långpromenaden. Här är helt stilla och helt tyst. Magiskt. Vi stannar upp och lyssnar på tystnaden. <3
Nu har hunden rullat ihop sig på soffan. Jag försöker få eld i spisen. Inte min starkaste gren ;-) Maken är i stan, på hockey tillsammans med yngste sonen.
Jag låter bara lite av den stora världen komma in här i min lilla vrå. Orkar inte just nu med allt "vansinne". Det är så mycket jag inte förstår av hatet. Och missunnsamheten. Lögnerna. Vilar sinnet. För ny energi.
Ikväll tror jag att jag väljer att se och lyssna på Laleh. <3
Ljus och Kärlek och många glada skratt till oss alla!
❤️