Regndroppar och tårdroppar

publicerat i Allmänt;

Efter en väldigt varm söndag:

Klockan är strax efter 22 när det börjar blåsa upp kraftigt. Åskan har mullrat i utkanten. Det är fortfarande varmt. Jag ställer mig ute på förstukvisten och blickar upp mot himlen. Där uppe drar mörka gråa molnformationer snabbt förbi. Kan inte låta bli att fascineras av detta skådespel. Det är fortfarande ljust ute. Strax har allt lugnat ner sig. Dramatiken är över för nu. 

Efter en betydligt kallare måndag:

Ingen större dramatik i vädret denna kväll. Men det känns så pass kallt att vi tänder en brasa i öppna spisen. 
Dramatiken står maken och en vuxen grävling för. Antar att det är mamma grävling som är på besök. Maken går med bestämda steg ut på förstukvisten och får ur sig ett läte som jag aldrig hört förut. Inte grävlingen heller tydligen men den anar faran så den flyr iväg i en fart som jag aldrig trott var möjlig med den klumpiga kroppen! ;-) 

Tisdag eftermiddag: 
Det har regnat från tidig morgon. Ett behövligt regn. Kroppen gillar som vanligt inte temperaturförändringen och själen...ja, den passar på att tömma sig på både nya och gamla sorger...regndroppar och tårar...
Och tänk, min syster i ljus, delar med sig av en fin dikt hon skrivit, en dikt ur hennes känsloläge idag. Så likt mitt känsloläge. <3

Senare idag kom ett efterlängtat svar. En text som handlar om min själ. Jag säger inte mer än så, men det är en text som vill påminna mig om min storhet. Det där jag har så svårt för. "Lilla jag?" :-) Och en liten förklaring fick jag också till alla hästar och kvinnor i slöjor som jämnt dyker upp i mina målningar...

Låter detta flummigt? För mig är det inte det ;-) Jag sökte svar, jag fick svar. Tacksam <3

Tårar fälls det mycket av idag när ett 20-tal personer deporteras till Afghanistan. Hjärtan som krossas i förtvivlan över omänskliga beslut. 

Glädje var det för mig (och många andra) att höra Marie Fredrikssons nya låt. Jazzig och lite blues Jätteskön! :-) 

När jag skriver om tårar som rinner så menar jag inte att jag håller på att dränkas i dem. Jag ser dem snarare som en reningsprocess för att orka gå vidare. Jag har stängt inne så mycket under mitt liv, så de måste komma ut och ur ibland. Annars blir man sjuk. Och bitter. 






I sorg och i glädje: Störst av allt är Kärleken.

Var rädd om Dig
❤️

Kommentera inlägget här :