Ett tal från hjärtat. Ett tal av ilska och besvikelse. Ett tal från en tonårstjej som lyssnat på vetenskaplig forskning och tagit till sig fakta. Som nu reser runt med budskapet om att vi måste rädda vår jord. Att det är bråttom. Hon
engagerar miljontals unga människor som vill rädda planeten för generationer framöver. Hon möts av vuxnas hån och t o m Trump hånar henne... Hur djupt kan vuxna människor sjunka? Hur djupt kan en president sjunka?
Hon har många vuxna inflytelserika människor omkring sig, som stöder henne, t ex Obama.
Hon heter Greta. Hon utmanar maktens herrar och damer världen över...men få vågar ta till sig hennes ord, få vågar tro på fakta. Deras ögon är blinda och deras öron döva. Det blir för besvärligt annars...Egoismen triumferar. Allt handlar om
pengar och makt.
Ändå, någonstans innerst inne, tror jag många skälver av oro...de vet att hon har rätt...
Det är världens ledare som måste ta detta på allvar och inte bara prata, prata, prata...men vem har modet???
Jag har läst och sett hånet mot Greta. Ni som inte gjort det ska veta att det är så grovt och så elakt att det är näst intill ofattbart att vuxna kan bete sig så. Eller rättare sagt, det är ofattbart. Ansvar, respekt, omdöme...fattas totalt...
Gretas tal i FN anses redan vara historiskt. Kan man våga hoppas att det kommer något gott ur det?
Hoppet, det goda och ängsliga hoppet...det vi aldrig får ge upp.
Jag ger upp varje dag. Men jag tar tillbaka hoppet varje dag. När jag lyssnar till Greta och andra ungdomar fylls jag av hopp igen. <3
Hoppfullheter
❤️