Mina födelsedagsrosor <3
Dagar som den här, när jag mår mindre bra, lägger sig det jag vill göra och det som måste göras, som ett tungt lock över huvudet och ett ok över axlarna. Och gråten sipprar fram. "Hur ska jag orka?"
Hushålla med krafterna är det jag försökt lära mig genom krascher och sjukdomar...det går sådär...
Men, det jag lärt mig är att vänta med det jag vill göra och dela upp alla måsten i omgångar.
För hur man än försöker inbilla sig att det inte finns några "måsten" så finns de i alla fall. Nya situationer uppstår och nya problem lösas.
Om jag ändå inte vore så trasig...
Jag undviker nu alla "hej-och-hopp-tänk-positivt"-slogans. För så lätt är det inte! Allt det trendiga "satsapådigsjälv-"blidittbästajag"-tramset är jag evigt trött på. Och det värsta: "du kan om du vill"...
Ingen vill vara sjuk och trött, ingen väljer det!!!
Att lyssna på varandra, ge varandra tid, höra av sig, skratta tillsammans...det är läkande och kan också ge lite energi. <3
Jag vet att det är ett hånat och omodernt ord i dag, framför allt inom politiken på högersidan. Jag oroar mig över detta.
Det vi alla behöver nu, tror jag, är en tidig vår. Sol och värme. Och om prognoserna stämmer så finns chansen att det blir så. :-)
Kanske kommer nya restriktioner från regeringen idag. Tänk om alla följde dem...
Låt oss vara rädda om varandra!
"Att bry sig" är en kärlekshandling. <3
Omtanke
❤️