Jag tar en liten promenad i solskenet. Funderar. Gråter inombords men hejdar tårarna. Spänner käkarna, försöker vara arg istället för ledsen. Det är en bättre och mer befogad känsla just nu.
Jag vänder mitt ansikte upp mot solen och låter strålarna värma mig. "Blekansiktet" :-)
Högt däruppe i skyn ser och hör jag korpen sväva.
Solen <3
Jag tänker inte dela vad som gör mig arg men det handlar om att upptäcka att man är förbrukad. Låter kanske fånigt men det är på riktigt. Och det är på vänskapsnivå.
Antar att detta är en läxa för mig. Att jag behöver lära mig något. Jag tror jag vet vad. En dyrbar läxa. Hjärtat hårdnar lite nu.
2 mars 2021. Det återstår 304 dagar av året. Ernst och Erna har namnsdag. Tema: "serietidningens dag". Undrar hur många som läser serietidningar idag? Jag läste "Dennis" när jag var liten, maken läste Fantomen. När barnen var små var det Bamse som gällde.
Och Kalle Anka förstås. :-)
Vi behöver alla, tror jag, ibland få känna att vi är i ett flöde, ett "flow" i det vi sysslar med. Att saker kommer till oss, möjligheter öppnas, stödet finns där, tydliga resultat, meningsfullhet osv...
Det var längesen jag kände det flödet inom min andlighet. Det känns stagnerat. Tomt. Förvirrad står jag där och funderar på vad det är jag inte ser. För det måste ju finnas en väg, en öppning, en möjlighet för mig också...vart bär mina steg? Vilken riktning?
Känner du igen det där med "flow"? Det behöver absolut inte ha med andlighet att göra. Känner du igen det där med stagnation? Jag ogillar stagnation. Ibland behöver man väl "ta sig själv i kragen" men när den orken inte finns
behöver man någon som leder en åt rätt håll, stödjer och bryr sig. Så att man klarar av och vågar ta nya steg.
Så tror jag att det är...:-)
Öppna upp :-)
Kärleksljus
❤️