
Hundbus i torpet

En söndag i juni. Orkar äntligen följa med maken ut till vårt torp. Det är mulet väder men inte så kallt. Gräset är väääldigt högt! Maken, stackaren, får fullt upp med att klippa. Det är dessutom fuktigt och grodor som hoppar omkring...Maken kämpar på bra trots en då och då protesterande gräsklippare...
Själv njuter jag av fågelsången och blomprakten. Lupiner, smörblommor, midsommarblomster, rödklöver... Glad och tacksam blir jag också när jag ser att jag inte helt missat syrenernas blomstertid. Var rädd för det. Det är så mycket av maj och junis blomstring som jag missat under min resa längs Bättringsvägen. Liljekonvaljerna t ex.:( Men man får glädja sig över det man ändå fått uppleva:). Läkning pågår...
"Jag tror
Gud blir
besviken
om du går förbi
en purpurfärgad
äng någonstans
och inte
lägger märke
till den."
Alice Walker
Så var det det där med synestesi... Förmågan att se färger på dagar, årstider, musikstycken, namn mm. En vän till mig var gullig nog att berätta det hon visste om detta. Jag återberättar en del: Det finns nämligen en hel del forskning kring synestesi. Synestesi är ärftligt och hoppar ibland över vissa led. Man tror att det är en rest från våra förfäder i våra hjärnor. Egenskapen har troligen som uppgift att bringa reda i kaos för det lilla barnet när det ska förstå sin omgivning och skeenden i den under uppväxten. Det är alltså något högst konkret som pågår i hjärnan:) Många konstnärer och musiker har synestesi. Mozart var en av dem:)))
Så jag är i gott sällskap:)))
Nu försöker solen kika fram mellan molnen. Det duggar lite. Tacksam om vi slipper skyfallen som härjar i Stockholm bl a.
Snart midsommar!!!
Humor är förenande. Skratt är läkande. Igår hade jag besök av mina kära halvsystrar. Trots den stora åldersskillnaden skrattar vi åt samma saker. Jag har inte skrattat så mycket på evigheter som jag gjorde igår. Mina systrar och min son tog hand om mig. Handlade, lagade mat, dukade, diskade och dessa ungdomars pigga livsglädje och sprudlande skratt kändes läkande för mig. Fick dessutom en behandling till av min syster som är osteopat. Det känns i kroppen idag. Men förhoppningsvis är det som med mycket annat: det måste bli värre innan det blir bra...
Ikväll är de alla tre i Stockholm för att se den viktiga fotbollsmatchen på storbildsskärm. Det lär vara en hel del andra människor där också denna fina junikväll. Jag och den snart hemkomna maken får nöja oss med att titta på den vanliga lilla bildskärmen. ;)
Vi är redan i mitten av juni. Sommarlov och snart midsommar. Min resa på Bättringsvägen fortsätter. Det känns bra när de som följt mig på vägen påpekar att jag gör framsteg och att det syns i mina ögon att jag är piggare nu. Svårt att se och känna det själv men jag vet ju att innerst där inne finns en stark kärna och ett starkt ljus...
I förra inlägget skrev jag om "dagarnas färger". Nu vet jag att detta har ett fint namn: synestesi! Ska snart skriva mer om detta speciella fenomen...spännande!
Nu har de förutspått regn i en veckas tid här där jag bor. Och visst, det har regnat...lite... Men mest har det varit sol :)))
Angående matchen i kväll får man väl citera texten på en gammal bonad: "Sluta aldrig hoppas
sluta aldrig be
under kan ju ske"
Och det gäller väl det mesta här i livet...:)
Jag är inte särskilt förtjust i att få reklam i brevlådan. Slöseri med papper tycker jag. Det räcker med det som ramlar ur när man slår upp tidningen på morgonen. Vi har satt upp en "Reklam, nej tack-skylt" på postfacket. Trots detta hittade vi reklam från ICA häromdagen. Men det var faktiskt en positiv överraskning! Reklamen bestod av en hel chokladask!!! Av märket Merci! Ja, vad säger man? "Merci!" och ja, tack, gärna mer reklam av det slaget!!!....
Undra vad COOP tänker kontra med? :)
Jag har börjat lyssna på Håkan Nessers "De ensamma". Om Uppsala i början på 70-talet. (Flyttade själv dit -73) Om vänskap, mystisk död, studier mm. I början berättar en av huvudpersonerna att han tänker på veckans dagar på ett litet speciellt sätt. Han tänker att de har olika färger. Jag blev så förvånad. Trodde nämligen att det bara var jag och min mor som tänkte så. Folk, särskilt våra män, brukar se helt oförstående ut när vi pratar om detta. Men jag har alltid tänkt så. Numera tänker jag så här: Måndag - ljusbrun,
Tisdag - blå, Onsdag - gul/orange, Torsdag - mörkbrun, Fredag - ljusgrön, Lördag - röd, Söndag - vit.
Ni får gärna skratta och skaka på huvudet åt detta. Men kanske är detta vanligare än vad man tror?... Det sätter i alla fall färg på tillvaron... hi hi... Observera att jag inte ser någon av dagarna i gråa toner....
Sonen har fortsatt studentfestandet i helgen. Maken och jag fortsätter att plocka fram och tillbaka prylar som hamnat på "fel" ställe i samband med mottagningen. Fast rödlök i gammal glasburk gjorde sig riktigt bra i sovrummet... originellt i alla fall ;)
Solen lyser fortfarande på oss. På TV är det bara fotboll just nu. Jo då, jag tittar lite ibland. Blomsterprakten är nästan lika flödande fortfarande. En och annan ros har nickat till. Dem har jag klippt av och lagt i en skål.
Mår, peppar peppar, lite bättre. Har börjat att gäspa och gäspa och gäspa... Det ser jag som ett friskhetstecken. Att jag börjat slappna av...
En fantastisk blomsterprakt pryder nu vårt hem. Inomhus och ute på balkongerna. Yngste sonen har tagit studenten!
Efter två intensiva dygn sover huvudpersonen nästan hela dagen. Jag och maken plockar undan, ställer tillbaka, torkar av... efter en härlig mottagning igår med mycket folk och fantastiskt god mat. Sonens studentmottagning och makens födelsedag sammanföll så det var massor med presenter att packa upp igår! Även jag fick både presenter och blommor! Som uppmuntran! Och framför allt fick jag så mycket kärlek och omsorg. Det var som om alla ville ge mig styrka genom att kramas länge. Så skönt att få ta emot, få vila i omfamningar. Min ena syster och hennes make hade bakat och lagat mat och tog över köket och fixade i stort sett allt. En annan syster kom med sambo och hjälpte till. Jag har nog världens bästa systrar!:)))
Maken och svärmor gjorde en hel del av jobbet också.
Alla, inklusive jag själv, hade trott att jag skulle orka vara med bara korta stunder. Då sker miraklet! En av mina systrar är osteopat. Innan gästerna, unga och äldre, började droppa in, fick jag en liten behandling av min syster. Sen kunde jag stå på benen hela tiden och mingla med våra gäster!!! Var sen uppe ända till midnatt då jag stupade i säng och somnade ögonblickligen. Healing, jag säger bara det, healing...
Det är en mycket nöjd och glad student vi har här hemma. Och trött efter allt festande. Lite rastlös samtidigt..svårt att inse att nu är alla skolåren över!!! Vuxenlivet tar vid... Det egna ansvaret...
Solen sken på oss nästan hela tiden trots att de utlovat regn. Och solen skiner idag också på Bättringsvägen...
Att det dessutom var Sveriges nationaldag glömdes nästan bort. Men den här buketten påminner mig om detta idag, "dagen efter"..