
Klart!

Efter en helt fantastisk helg med sommarvärme (+ 26 i skuggan mitt på dagen här) känner jag att hösten får vänta. Det är sensommar ännu. :-)
Helgen har innehållit både vila, skogspromenad, grillat och jobb. (Är man egenföretagare så är man...;-))
Trött och fortfarande mycket förkyld säger jag nu helt enkelt:
GOD NATT, SOV GOTT <3
Har egentligen mycket att berätta men det tar jag under veckan ;-)
Fredag 6 september
Startar dagen med att försova mig. Vadå, undrar sonen. Försova sig när man inte ska någonstans?
Jag vet, men ändå, jag är inte van att sova till 10.30!!!! Men jag behövde väl det efter ännu en sönderhostad natt?
Har haft en kamp med mitt ego idag. Det där egot som säger "vad det är synd om mig".
Jag kände olust, sorg och lite ilska låg där och pyrde under ytan...Men vad är detta? Tänkte jag. "Det är mig det är synd om", försökte mitt ego och ville att jag skulle ta på mig "offerkoftan" och tjura lite. Men jag har ju bara en förkylning, tänkte jag.
Obalans i kropp och själ, är min förklaring till den. "Men det är synd om mig", envisades egot. Och fortsatte att spy ur sig en massa anledningar för mig att ägna mig åt självömkan....
Inom mig visste jag att något skulle hända som skulle få mig att abrupt sluta att fajtas med egot. Något som skulle få mig att vakna upp och ta av mig offerkoftan...
Det kom ett sms från en kär vän. En vän med Verkliga problem, en vän som det Verkligen är synd om....
Verkligheten fick mig att vakna. Den grep tag i hela mig. Slet upp mig ur min bekvämlighet och min självömkan.
Nu är mina tankar hos någon annan. Någon som behöver mitt stöd och uppmuntran.
Och jag är tacksam över att mitt eget största problem just nu är en liten förkylning...
Hösten gör sitt intåg. Med ovanligt varmt och soligt väder. Jag andas in den höga luften. Aaa...Härligt. Det doftar jordigt gott. Hösten har plockat fram sina färger och penslar och så smått börjat måla i sprakande nyanser. :-) Jag ser fram emot att njuta av skapelsen! Ni hänger väl med på naturens egen höst-vernissage?
Lite förvirrande är det nog ändå med värmen...för vissa...den här nyutslagna blomman t ex...Midsommarblomster...;-)
"Minns i november den ljuva september", är en rad ur en gammal sång. Och nog vill man minnas denna ljuva början på hösten. Sol och värme, som om sommaren vill stanna kvar en stund till. Inte mig emot ;)
Jag borde kanske vila men börjar känna mig lite bättre och då är det som om lagrad energi plötsligt blossar upp...för en stund...
Idag går solen i moln ibland och vinden är svalare. Men luften är klar och det doftar gott av jord och skog. Var på en kort promenad till sjön. Så fort man närmar sig bryggan kommer de simmande emot en. Änderna. Från alla håll kommer de. En del kommer flygande och landar så läckert med trampdynorna glidande mot vattenytan. Som vattenskidor ungefär ;) 14 stycken räknade vi till idag. Sommarens kullar. Som vi följt sen de var små dunungar tidigare i sommar. Hunden vaktar bryggan. Kommer de för nära gör han ett "utfall" och då skränar de och flaxar iväg en bit bort. Vattnet stänker omkring dem och upp på oss.Men mer än så blir det inte. :)Hunden är inte intresserad av något mer ofrivilligt dopp i år ...;-)
En kär vän till mig skriver idag om hur positivt överraskad hon blev av att mötas av omtanke från en handläggare på Skatteverket. En medmänniska. Medmänsklighet är en bristvara i vårt samhälle. Där allt ska vara så formellt och gå så fort. Så vi blir så lyckliga och förbluffade när vi väl stöter på den! För den finns där, trots allt, ibland :)
Kostar det egentligen så mycket i tid och pengar att visa omtanke? Är det inte så att vi i långa loppet skulle må mycket bättre? Och på så sätt tjäna både tid och pengar...?
Kanske är jag naiv som resonerar så här? Men jag vet ju själv hur lite som behövs. Ett ord, ett leende, en omtanke...kan ge tröst, trygghet, hopp och vara läkande <3
Människors möten. Ibland är det flyktiga möten. En del glöms fort. Andra stannar kvar i ens medvetande. Gör avtryck i vår själ. Kommer oss väldig nära. Då är det Själars möte <3
Själars möte...
Kom mig till mötes
Kom mig nära men ändå på viss distans
Så nära att du kan höra vad jag inte säger
Så nära att du kan läsa mellan raderna
Se om du kan finna ljuset i mina ögon
Trampa inte på mina ömma tår
Men ge mig gärna en positiv knuff i rätt riktning
Dela min tystnad
Respektera mina drömmar och mina ord
Låt mig få visa dig min respekt, min närhet, mitt ljus
Så går vi från detta möte stärkta i våra själar
Du åt ditt håll, jag åt mitt håll
Eller kanske åt samma håll...
Själars möte
<3
Kära läsare, om du vill leva länge ska du inte läsa min blogg. Min blogg är ju inriktad på det positiva i livet och det är tydligen inte så "inne" längre. Läste att ny forskning visar att pessimister lever längre än optimister...Hur man nu forskar på sånt???
Så min yngste son kommer troligen att leva ett långt liv. Han ogillar och ifrågasätter starkt mitt "positiv-tänkande-snack". ;) Det funkar inte, säger han. Han tycker att det är bättre att tänka negativt och bli glatt överraskad än att tänka positivt och bli besviken....hm...
Å andra sidan så är han ju faktiskt ett Bajen-fan och där kan man ju snacka om optimister trots ständiga besvikelser ;))
Vi har våra små diskussioner, jag och min son ;))
Men jag känner att "hellre ett kort optimistiskt liv än ett långt pessimistiskt" ;)) Jag tycker nämligen inte att man kan glädja sig i onödan....
Så bloggen fortsätter att vara åt det optimistiska hållet :-)
Optimist som jag är har jag nu tagit mig ut till torpet igen. Trots andra dagen i rad med feber. Jag tror nämligen att jag tillfrisknar snabbare här ute i skogen....?
Vädret är fantastiskt! Soligt och varmt. Har man under tre månader levt i "uterum" är det svårt att byta ut det mot "innerum" när vädret är så fint. Inte så att jag sitter ute i solen med feber men jag går ut korta svängar på tomten och njuter.
Optimisten i mig säger mig att det är bra ;)
Naturligtvis ska man vara realist och tillåta sig att vara orolig, arg, ledsen ibland När det är befogat.. Jag tycker inte om det där påklistrade "allt-är-bara-bra-leendet" och alla dessa flåshurtiga slogans vi översköljs med. Allt är ju inte svart eller vitt. Det mesta är grått. Och i det gråa finns nyanser.
Men att ha en positiv livssyn är nog bra - tror jag :)
Om man kan glädja sig åt det lilla har man ju mycket att vara glad över, eller hur?
Huruvida det kommer något positivt ut ur Obamas besök i Sverige, det får vi väl se. Han är iallafall här nu. Vi får väl hoppas att allt inte bara blir en massa fina ord om fred och miljö utan att det blir bra konkreta lösningar också...optimisten i mig säger att jag ska tro på möjligheterna...pessimisten i mig säger...nej, förresten, jag lyssnar inte på den! Hi hi....
Ibland brukar jag fundera på vilka gäster jag skulle bjuda på middag om jag fick välja helt fritt. Mina "drömgäster" a'la som de gör på Go'kväll ibland. 4 drömgäster. Levande som döda. Jag har flera olika sådana drömmiddagar men en är mest intressant just nu:
Barack Obama
Martin Luther King
Nelson Mandela
Kofi Annan
Fyra karismatiska, frihetskämpar. Män med makt. Samtalsämnet är väl givet: Fred. Jag kommer väl bara i stort sett att lyssna men hoppas få möjlighet att ställa några frågor. Kommer de att lyssna på värdinnan? Kanske...kommer någon av dem att uppmärksamma "lilla mig"? Kanske Kofi Annan, han verkar vara en artig man :)
Var vi ska vara och vad vi ska äta? Ja, jag tar nog med mig herrarna till Axmar Brygga och bjuder på vacker utsikt och mycket god fisk!
Mina andra drömgäster berättar jag om någon annan gång. Det är kul att leka med tanken. Pröva gärna själv :)
Vilka är dina drömgäster?
"En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet.
En optimist ser möjligheter i varje svårighet"
- Winston Churchill
"I långa loppet kanske pessimisten har rätt - men optimisten har det roligare under resans gång"
- Daniel L Reardon
<3
Allt blir nog bra! Eller vad tror du?
Om man talar om spöken ska man naturligtvis kalla dem vid sina rätta namn! VITA FRUN, ska det naturligtvis vara ;) F'låt ;)
Glass! Jag säger bara: GLASS!!
Gott och fantastiskt skönt att äta när man är hes och halsen känns som ett rivjärn.
Den laktosfria Krossad Choklad från Sia är min klara favorit :)
Folk brukar råda en att ta något starkt att dricka, whisky t ex, men jag håller mig till vatten. Mängder med vatten. Det blir många toa-besök...;)
Har en jobbig hosta också. Jobbigast är det när jag skrattar. Det blir ett sånt där kraxande skratt som river i halsen. Och just idag har mina vänner lagt upp så mycket kul på Facebook att skratta åt. :) Men det är ju läkande med skratt! Aldrig prövat på skratt-yoga men har hört att det fungerar. Får väl testa. Fast inte just nu...;) Host krax host...
Det utlovade regnet har inte kommit ännu.... Vinden var lite kall idag...det blir nog sol i morgon :)
Något av det bästa med hösten är att TV-tablåerna ser lite intressantare ut igen. Några favoritprogram startar upp igen. Ett av dem är "Det okända".
-"Det är ju bara fejk ju!", brukar min yngste son säga om det programmet. Det får stå för honom och alla andra skeptiker. Det finns andra program att titta på och en avstängningsknapp på TV:n ;)
Själv tittar jag gärna. Hi hi...
På tal om spöken. Det här är "Vita Damen"! Från utställningen i Verket i Avesta. Hon är i glas :) Men historierna om just Vita Damen är många där som på många andra ställen från gångna tider...
BUU!!! Hi hi ;)
Sov gott! Änglarna vakar över dig <3
September
Välkommen september
med frukt och frid,
det mognande årets
belönande tid.
- Carl Snoilsky
Det är 1 september. Ett år har gått. Ett år med sorg och saknad. Ett år sedan min mor ringde och med förtvivlan i rösten berättade att hennes make, vår vän, somnat in, för alltid.... Ett år har gått men det känns så nyligen...
Han fattas oss <3
Det är med blandade känslor jag går hösten till mötes. Jag ser fram emot alla höstens vackra färger samtidigt som jag inte riktigt vill släppa den här underbara sommaren vi haft. Jag brukar vara "höstmänniska". Men i år känns det annorlunda... Troligen blir det ändå så att jag kommer att njuta av naturen och den höga luften och sen av att höstmysa i soffan ;)
Regnet öste ner i natt. Det dundrade och smattrade. Och avtog och kom tillbaka. Trots det var det inte många vattenpölar på vägen under morgonpromenaden. Det verkar som om de stora vattenmängderna inte gällde oss här...
Det känns lite oroligt i världen. Avvaktande... USA, Ryssland, Syrien.... Som åskådare på distans kan man bara hoppas och be om ett mirakel för att göra en fredlig lösning möjlig!
Nu ska vi jobba. Ha möte via Skype. Bra att sådant finns!
Ikväll tänder jag ljus. För en saknad vän och för Syriens folk
<3
Inför nya veckan:
"Den som blickar utåt drömmer.
Den som blickar inåt vaknar."
- Carl Jung
;)
Och glöm inte att Andas! In genom näsan, ut genom munnen :)
Bara måste citera refrängen ur "schlagern" Kärleken är...
"En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende
med en tro
Kärleken är"
- Ingela Pling Forsman
<3