Jag har så svårt för allt det påklistrade, "perfekta", ytliga…
Jag gillar det raspiga, ärrade, djupa, kantstötta, naturliga…skärvorna av ett liv…
Att verkligen leva i nuet (som är ett så populärt uttryck) är ju att Leva Med alla ärren, trauman, skador, minnen…och drömmar… Det är inget man bara "skakar av sig" och vandrar vidare från som om inget hänt. De finns där inom en…i kropp och själ och man lever Med Dem. Ibland poppar de ut i form av depressioner, panikångest, fysisk smärta…Då behöver man oftast professionell hjälp. Men de ger också uttryck i form av skapande, konst, musik, litteratur, film och inte minst i förståelse för andra människors mående. "Jaha, Du också, ja, Jag också". Vi Lyssnar på varandra, utan att släta över eller bli bittra. Vi vågar mötas i det svåra, såriga, djupa…Och Vi Lever.
Skönhet i det gamla, trötta. Fortfarande levande. :-)
På tal om det "raspiga". Plötsligt kom det "äkta" fram i Mello igår. Jag har alltid gillat Jay Smiths röst och äntligen fick man höra den igen. Och se att han mår bättre, fri från droger. Och kul att en ny tjej med utstrålning, bra låt med budskap och en stark röst gick till final. I övrigt är jag "mätt och uttråkad" på mello. :-) Börjar nog bli för gammal… ;-) Känner för att lyssna på Bruce Springsteen nu, eller kanske lite jazz? "Musikalisk frihet" var det ja! :-)
Nä, det är ju Vasaloppet! Vill se slutspurten.
Jaha, grattis Norge! Herrar. Och grattis Norge! Damer. Och tråkigt med demonstranter som vill förstöra…Jag beundrar alla tävlande! Grattis till er alla!
Lite pepp till Dig som tvivlar på dig själv och dina egna förmågor:
<3
Önskar Dig en ny fin vecka. Med "lagom"utmaningar och mycket att vara glad för. :-)
Andetag
Dagens meditationsbild och ord:
