Frostiga skönheter och hoppets ljus
Promenad längs med ån
Ni som är i ljuset
Mörkret skrämmer inte er
Ni som är i ljuset
Smärta plågar er ej mer
Skönt att vila från bruset
Det kommer höstar och vårar
Ni är bortom tiden
Vi gråter våra tårar
Ni har funnit friden
Vi samlar våra minnen
Vi gråter och vi ler
Vi längtar med alla våra sinnen
Tills vi er återser
Vi tänder ljus i mörk höst
Saknaden är så stor
Vi famlar efter tröst
Hoppet dock i hjärtat bor
<3
Ljus i november
Halloween
Det går an
För trettio år sedan
Hemma i stan
För många år sedan när president Bush jagade Iraks ledare, frågade jag en man jag kände, han var kurd och hade flytt Irak, vad han ansåg om detta. Han skakade på huvudet. "Det kommer alltid en ny galning".
Så...
Undrar varför man ska jubla över en död ledare när man vet att det snabbt dyker upp en ny?
Våld föder våld som föder våld...Hämnd föder hämnd...
Du vansinniga värld!
"Jakt pågår" stod det på varningsskyltar vid skogskanten när vi åkte från torpet. Lite längre fram, på andra sidan stora vägen, gick en älgfamilj och betade lugnt ute på fältet..."bäst att undvika skogen", tänkte de nog ;-)
******
Avslutar med en favoritnalle <3 Och hans charmiga vänner. ;-)
Lugnare vatten
En timme extra
Mycket hårda vindbyar
24 oktober
Må kärleken omfamna Dig
och må ljuset lysa upp Din livsväg
❤️
Onsdag
I’m possible
Regn
Frid och glädje
Intentionen var god
Någon form av medmänniska
Jag är så lyckligt lottad
Jag som kan ta en tablett mot huvudvärken
Inget lindrar den brända pojken som skriker av smärta i krigets Syrien
Jag är så lyckligt lottad
Jag som kan klicka bort bilderna av människors lidande
Jag är så lyckligt lottad
som inte tvingas fly
Jag är så lyckligt lottad
Jag som kan sitta i värmen och skriva detta nu
Medan kriget pågår, människor dör och familjer tvingas fly
Tjafsar politiker i vårt land om bidrag för sjuka och utstötta eller avdrag för de rika.
Jag reagerar först med att bli ledsen, sen arg och nu mår jag illa.
Och vad hjälper det folket i Syrien, undrar du. Det hjälper inte alls...men så länge jag fortfarande kan känna empati och försöker vara någon form av medmänniska, behöver jag inte känna skam över den jag är. Skam önskar jag att politiska ledare kände. Ni vet vilka jag menar.