Man har sina drömmar. Alla har sina drömmar. Även om man har en kronisk sjukdom så har man sina drömmar. För om man mister sina drömmar försvinner en del av livslusten.
En del drömmar är naturligtvis "helt hopplösa", ouppnåeliga, andra kan kanske bli verklighet.
Förr fick jag ofta såna där trendiga råd: "visualisera"..."tänk dig frisk"..."affirmera mera"...osv
Jag lovar, genom åren har jag testat allt...seriöst testat allt. Även "The Secret".
En del funkar för stunden, andra för en kortare tid. Och så de som inte funkat alls utan bara gjort att jag känt mig än mer misslyckad.
Problemet är att man måste vara nästan frisk för att orka läsa "självhjälpsböcker" och göra alla övningar. Vara så där förbaskat positiv hela tiden. Gå utanför sin comfortzon.
Och när man nu ändå inte klarar av detta, misslyckas, så blir man ännu mer tärande för samhället...
För allt slungas hela tiden tillbaka till en själv. Man har hela tiden "sig själv att skylla".
Det är en omänsklig och cynisk syn på människor som råder.
Precis som om man får skylla sig själv för att man "valt" att bli sjuk, utbränd, arbetslös, bidragsberoende eller annat tärande.
Ingen väljer att bli tärande...man är inte "lat" eller "sovande" som framförallt moderaterna påstår. Man väljer inte smärta, sorg, värk, utmattning, ångest....man väljer inte att inte orka eller att inte passa in i mallen...man väljer inte att inte bli
frisk.
Man kämpar en kamp som ingen som inte "varit där", förstår.
Man har sina drömmar. Att acceptera sina begränsningar, att acceptera det ouppnåeliga, visst...men drömmarna finns där ändå. De ger livsluft. Även för friska människor. För det finns andra hinder för drömmars uppfyllelse än sjukdom, ekonomiska t ex.
Nej, det är aldrig fel att drömma så länge man inte blir fixerad vid drömmarna och inte ser de andra, verkliga möjligheterna och tappar bort sin tacksamhet.
Just nu har jag en "liten" dröm: att orka besöka en väns café några mil bort...
Vad drömmer du om? I stort eller smått.
Det var mina måndagsfunderingar det :-)
Något helt annat: prästen C Lif berättade i sitt sommarprogram om en bro i Skottland från vilken ett stort antal hundar hoppat genom åren...tänkte först att det var en skröna men det verkar inte så...och ingen vet vad som får hundarna att hoppa. Kolla
Overtoun Bridge...Mycket märkligt!
Önskar dig en bra vecka! Vi tar oss framåt ett litet steg i taget och så har vi våra drömmar!
Kärleksljus
❤️