


Sen kväll eller mitt i natten, kollar inte klockan. Vaknar av ljud utifrån. Skrikande däck, rusande motorer, dunsar…det är någon form av bilrace här i området…
Somnar om. Vaknar av ett konstigt ljus. Ett pulserande ljus. Obehagligt. Går upp och drar upp persiennen en bit. Jodå, som jag trodde, en polisbil och en annan bil. Så bra, tänker jag. Vare sig det ena har med det andra att göra eller inte, det blir tyst och mörkt igen. Somna om.
Visst vill jag ha vind
Vind som blåser varm
Kommer med solidaritet
Full med hopp och medmänsklighet
Vind som blåser bort högmod och egoism, rasism och cynism
Fredens vind
Kärlekens vind
Moder Jords räddning
Mänsklighetens räddning
<3
Det är något som känns underligt. Jag kollar titt som tätt väderprognosen. Inte kan det väl stämma? Sommarvärme idag, kallt i morgon. Först utlovades snö också, nu lätt regn. Prognosen ändrar sig snabbt men…
Okey, jag klagar inte, njuter av sol och värme idag. I "vår" park ligger folk och solar, lättklädda, i bikini t ex. Vi är ju så solhungriga vi svenskar. Och till Thailand kan man ju inte resa (skulle inte göra det i vilket fall som helst) där är det extremhetta…klimatförändringar? Ja, enligt expertisen. Jag tror dem. Gör du?
Blå blå himmel :-)
För att se lösningarna måste man ju först våga se problemen. Inte förneka dem.
Och under tiden går inte jorden under, men mänskligheten gör det…
Att drabbas av panik hjälper inte. Jag andas in den ännu friska luften och jag andas ut oron. Ett här och ett nu. Se, lyssna, läsa, lära, leva, välja, protestera, informera, diskutera…
Och fotografens händer kom med i skuggan… äsch, man kan ju inte lyckas jämt..;-)
"Så är det natt, och folk går över en å, fast det egentligen är förbjudet. Och det är en konstig å, ty den skiljer en värld från en annan. På den ena stranden: bakom järnridån. På andra stranden: framför. Ack, vore det ändå en ridå – som på teatern.
Men detta är inte teater. Det är verklighet. Och i verkligheten skrämmer människor andra människor på flykt. Och de skrämda kommer hit över åar, över berg, genom regn, genom natt. De skrämda flyr från skräck till vanmakt.
De har inga namn. Vi kallar dem flyktingar. De har inget yrke. De är flyktingar. De har inget hem. De har läger. De saknar allt – utom tid. De är inte ovälkomna – men inte heller välkomna. De är inte gäster – men inte heller främlingar. De är flyktingar. Så heter deras folk, deras ras, deras yrke.
Förstod vi deras språk, skulle vi höra dem säga: Ge oss en fast punkt på jorden – och vi skall få den att blomma. En flod har sin bädd, ett träd sin skog och en myra sin stack. Men vårt folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga: Den är vår. Så ge oss en handfull jord och ge oss en fast punkt och ge oss ett annat namn. Namnet: Människa."
(Det enda jag inte gillar riktigt är ordet "ras". Det finns bara en ras: människa)
Långfredag idag är en röd dag och alla som kan är lediga. Men inga nöjen är stängda längre. Vill man ha stillhet och tystnad får man leta upp det :-)
Jag tänker på dig, Maria.
Som stod och såg hur din son plågades och dog på ett kors.
Du blir för mig en bild, en symbol,
för alla de mammor som tvingas se
sina barn lida och dö.
Då och nu förenas i den vanmakt ni
måste känna.
Den smärtan och den sorgen...